Loading...
Statistik saknas och behövs 2018-03-05T14:46:31+00:00

Tobias Hübinette:

Statistik saknas – och behövs

Sverige är i dag det land som anses vara bäst i världen på statistik om kön, ålder och klass. Hela det svenska samhällsbygget utgår numera från exakta siffror och data som gör det möjligt att följa upp om en viss lag eller en viss politik uppnår den avsedda effekten eller ej. Det kan handla om att kartlägga hur diskrimineringen av kvinnor, diskrimineringen av unga personer eller diskrimineringen av lågutbildade ser ut på arbetsmarknaden för att därefter försöka åtgärda de problem och de orättvisor som kan avläsas i statistiken med lagarnas hjälp och med politiska medel. Statistiken användes även för att regelbundet följa upp om någon förbättring har skett för kvinnorna, för de unga personerna eller för de lågutbildade över tid och mätt i siffror.

Vad gäller den svenska islamofobin och svenska muslimers situation så går det att konstatera att muslimer inte existerar i den offentliga statistiken samtidigt som möjligen kring en tiondel av den svenska befolkningen numera har någon form av kulturell muslimsk bakgrund och varav kanske en tredjedel är praktiserande muslimer. Svenska muslimer är inte en officiell nationell minoritet såsom bland annat samer och romer är och det finns inga som helst data och siffror om hur den svenska islamofobin ser ut och om hur situationen ser ut för svenska muslimer.

Den enda myndighet som använder sig av termen islamofobi och kategorin muslimer på ett mer genomgående sätt är Brottsförebyggande rådet (BRÅ) som har gjort det sedan 2008 i relation till islamofobiska hatbrott. Diskrimineringsombudsmannen (DO) och landets antidiskrimineringsbyråer har å andra sidan hittills inte delat upp anmälningarna om diskriminering utifrån minoritetskategori såsom exempelvis anmälningar från svenska muslimer, svenska judar eller afrosvenskar. På grund av att DO hittills har undvikit att göra en sådan uppdelning så är det ingen som vet om svenska muslimer anmäler att de har utsatts för diskriminering mer eller mindre ofta än andra minoriteter.

Även om BRÅ har redovisat antalet islamofobiska hatbrott sedan 2008 så är det samtidigt allmänt känt att det finns vissa problem med den årliga rapport som BRÅ ger ut och som ger en översikt över antalet anmälda hatbrott under ett visst år. Ett problem är att antalet inkomna anmälningar inte avspeglar antalet begångna hatbrott då de allra flesta som utsätts aldrig anmäler och ett annat problem är att det finns mycket som tyder på att vissa minoriteter anmäler när de har utsatts för hatbrott i mindre grad än andra minoriteter och dit hör troligen svenska muslimer som antagligen ofta utsätts men sällan anmäler.

Det allra största problemet är dock att det i praktiken inte finns någon offentlig statistik överhuvudtaget om islamofobi och om muslimer samtidigt som Sverige är världsbäst på statistik om kön, ålder och klass.

I dag samlar majoriteten av alla länder i världen in statistik, data och siffror om religion som bygger på självidentifikation, det vill säga invånarna tillfrågas regelbundet om hur de själva identifierar sig i enkäter och självsvarsformulär enligt den så kallade jämlikhetsdatametoden. Detta gör det möjligt att exempelvis undersöka hur det går för just muslimer på arbetsmarknaden, hur medelinkomsten ser ut hos den muslimska befolkningen, hur utbildningsnivån bland muslimer ser ut eller hur ofta muslimer drabbas av exempelvis hatbrott och diskriminering i relation till hur stor gruppen är i ett visst land. Inget av detta är idag möjligt att göra och att uttala sig om i Sverige och vilket i praktiken innebär att det just nu är omöjligt att kartlägga och följa upp hur den svenska islamofobin ser ut och hur diskrimineringen av svenska muslimer tar sig uttryck liksom hur omfattande den är och vilka inom gruppen som drabbas allra mest.

Samtidigt finns det mycket som tyder på att svenska muslimer numera inte bara är den allra största minoriteten i landet utan också en av de minoriteter som är allra mest drabbad av diskriminering, segregering och marginalisering inom i stort sett samtliga områden, sfärer och sektorer i dagens svenska samhälle. Detta innebär att behovet av att börja samla in statistik om svenska muslimers situation med hjälp av jämlikhetsdatametoden är mer nödvändig än någonsin då det annars är omöjligt att både kartlägga, motverka och bekämpa den antimuslimska diskriminering som alltför många svenska muslimer utsätts för idag liksom att få kunskap om den antidiskrimineringspolitik som annars gäller i Sverige överhuvudtaget har någon effekt i praktiken.


Text: Tobias Hübinette, docent i interkulturell pedagogik och medlem i Team Jämlikhetsdata

Studiefrågor

1. Hübinette skriver om att statistik saknas och behövs. På vilket sätt är statistik ett viktigt verktyg för att bekämpa islamofobi?
2. Visste du om att Brottsförebyggande rådet samlar statistik om islamofobiska hatbrott? Vad väcker det för tankar hos dig?
3. Har du hört talas om begreppet självidentifikation tidigare och hur tänker du kring det?
4. Finns det något i texten som du upplever som särskilt viktigt för dig?